Det där med att spelare lämnar för seriekonkurrent

Tidigare har de varit lite tabubelagt att lämna sin klubb för en annan i samma serie.
Det verkar dock att legaliseras mer och mer.
Skräckexemplet är förstås Nick Plastinos övergång från BIK till ÖHK (som lär bli officiellt så fort ÖHK spelat klart). Men så har vi även Oskarshamns amerikan Sam Lofquist som nu sägs vara klar för Djurgården.
Å andra sidan - värvar man en transatlant får man veta vad som gäller. Dessa har inte lagkänsla på samma sätt som en svensk. Det är en annan kultur helt enkelt.
 
Jag umgicks en hel del privat med Nick Angell som spelade i Bofors tidigare. Det han pratade om var löner, bonusar och kontraktsförslag. Inte så mycket om lagmoral, klubbens sportsliga framgångar eller liknande.
Man kan inte säga så mycket om det. Så är de transatlantiska spelarna uppfostrade.
 
Vad säger ni själva? Om att byta klubb till en seriekonkurrent?
 
/Larsa
1 Sölve-Klas:

skriven

Pengar kan också vara talande. Som rosor, smäktande i vårvindens brus av perenner och persienner. Men kärleken till klubbarna förstår.
Så är det nog.

2 Sölve-Klas:

skriven

Oj, vad fel det kan bli när man är full.
Det jag menade var: Money talks!

3 Micke:

skriven

Lagkänsla, ja du Larsa, har vi svenskar verkligen bättre lagkänsla än andra nationaliteter? Mitt exempel på dålig svensk lagkänsla i så fall är Arell som gör klart med ny klubbadress mitt under brinnande säsong. Pengar och titelmöjligheter har sedan lång tid tillbaka speglat lagidrotten anser jag. Lagkänsla inom svensk idrott den finns nog bara kvar på gärdsgårdsnivå där man spelar för att det är roligt.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: